Sovande Venus

BLAND DET VACKRASTE JAG VET I HELA KONSTVÄRLDEN!

En av de saker som jag ser fram emot mest under London-resan är besöket på Tate Modern då jag än en gång ska få betrakta min älsklingsmålning - "Sovande Venus" (La Venus Endormie, 1944) av Paul Delvaux - i verkligheten. När folk brukar fråga mig om vilken som är min favoritkonstnär brukar jag svara H. R. Giger, vilket stämmer bra. Dock delar han förstaplatsen med Delvaux, det går sannerligen inte att välja mellan dem. Delvaux - som var utbildad vid Académie Royale des Beaux-Arts i Bryssel - var en av de stora surrealisterna, en konstriktning som faller under modernismen. Den utvecklades under 1920-talet och växte sig stark i väst. Motiven är drömska och overkliga, dock ofta realistiskt avbildade. Man arbetade utifrån det man kallade det undermedvetna och att bildspråket därigenom inte sällan blev relativt erotiskt kan man analysera i evighet. Men det tänker jag inte göra i det här inlägget, kanske någon gång framöver när jag har ork och tid. Den mest kände surrealistiska konstnären av alla torde nog vara Salvador Dalí. När jag var tonåring var detta den konstnär som jag uppskattade mest, har förstått att det inte är särskilt ovanligt att just yngre har en förkärlek för hans motiv.

Vad är det då som jag uppskattar så mycket med just den här tavlan. Jo, ALLT!!! Första gången jag såg den vid slöläsning av en bok om konsthistoria hoppade jag nästan högt av glädje. För det var helt ofattbart att det fanns bilder som liknade mina egna drömmar så otroligt mycket! Precis sådana här miljöer drömmer jag om i stort sett varje natt. Ibland är det lyckliga drömmar, ibland hemska mardrömmar som gör mig kallsvettigt skräckslagen. I min hjärna finns det vidsträckta landskap och stora vackra byggnader, det är nästan alltid ensligt och ganska mörkt. Har ännu inte lyckats få ner detta på bild, har försökt otaliga gånger. Därför blev jag glad att det existerade tavlor som fångat stämningen så bra. Älskar bildkompositionen i "Sovande Venus". Den unga kvinnan som omedvetet förför Döden. Djupet, färgerna, de vackra linjerna. Jag kan sitta och betrakta bilder av målningen i timtal. För den gör mig lugn och harmonisk, trots den dystra undertonen.

Min andra favorit av Delvaux är "Jungfrubyn". Den är också mycket drömsk och suggestiv. Ytterligare ett motiv som jag lätt försvinner in i. Återigen är det kombinationen av kompositionen, färgvalet och utförandet som tilltalar mig. Det lite sorgliga presenteras i en vacker form, på ett stillsamt estetiskt sätt.

Jungfrubyn

Här nedan lägger jag upp en bildkavalkad, men jag kommer inte att presentera eller namnge tavlorna var för sig. Det kan bli ett kul uppdrag för läsaren själv att ta reda på. Kan dock nämna att några titlar är "Månstaden", "Övergivenhet", "Skelett på ett kontor", "Livets Njutningar", "Trädgården", "Mannen på gatan" och "Tunneln". Kan ni gissa vilka titlar som passar ihop med vilka tavlor, hi hi?